Later,
Henrik

Nu får det vara nog! Jag har suttit i flera dagar nu och funderat på om jag ska göra ett inlägg om Death Cab For Cutie eller inte. Nu kunde jag helt enkelt inte hålla mig längre. Hade inte jag gjort det så hade förmodligen någon annan skribent på denna bloggen tagit upp det. Så pass bra är de!

Bara namnet i sig skulle kunna få mig att bli intresserad! Men man undrar ju hur det uppstod, eller jag gör det åtminstone. Ni behöver inte vara oroliga, Henrik har koll! Det är taget från en låttitel av bandet Bonzo Dog Doo-Dah Band. Det började som ett soloprojekt för att sedan utökas till att vara ett komplett band. 

Ett oslipat Coldplay skulle jag vilja kalla dem, och då menar jag oslipat i positiv bemärkelse. Lättilgängliga gitarrslingor, briljanta basgångar och Ben Gibbards otroligt vackra röst! Vad mer behöver man säga egentligen? Uppföljaren till deras förra album Plans (2005) heter Narrow Stairs (2008). Personligen tycker jag att de har tagit ett steg i rätt riktning och tycker att det nya albumet är lite mer intelligent än förra, men sen kan det nog samtidigt kräva lite mer lyssning.

Vidare skulle jag även vilja rekomendera The Postal Service, som är ett elektroniskt sidoprojekt av den oerhört produktiva Ben Gibbard. Även detta är mycket bra skit!

Essentiella låtar från Narrow Stairs är: I will possess your heart, Pity and fear och Long Division

En sten har lättat från mitt hjärta, nu har jag äntligen fått tipsa er om detta fantastiska album. Det var bättre än sex så nu ska jag ut och röka en ciggarett medan ni njuter av:


Death Cab For Cutie - I will possess your heart

Lev väl
/Henrik

Av ett misstag så hittade jag en man vid namn Chris Garneau som av någon anledning hamnat i min musiklista. Detta kommer jag aldrig att ångra, för Vackrare musik än såhär det får man leta efter. Lågmäld pianobaserad musik från USA med stråkar som toppar det hela. Hans ljusa bräckliga röst andas fram vartenda ord som om han suttit bredvid och viskat orden rakt i ditt öra. Det här gott folk är den perfekta musiken att lägga sig på soffan och blunda till!

Det hela började med att han blev upptäckt av Jamie Stewart från Xiu xiiu och skrev därefter på för skivbolaget Absolutely Kosher. Hans första album heter Music for tourists och är rakt igenom ett vackert album. Jag brukar i vanliga fall klaga över att ett band eller en artist inte visar på någon bredd om alla låtar är lugna och liknande. Men det är just det som är skillnaden med Chris Garneau, han lyckas på något konstigt vis göra det hela intressant och hålla det under hela albumet. Man kan även dra många paralleller till Elliot Smith och då passar det ju bra att han just gjort en cover på Elliot Smiths låt Between the bars.

Om nu Chris Garneau gjorde entré av ett misstag i min musiklista så kommer han stanna där med vilje. Jag tycker vi låter Chris själv berätta för er hur bra han faktiskt är!! Njut nu av låtarna som följer under.

Essentiella låtar från Music for tourists: Relief, We don't try samt Halloween

Chris Garneau - Relief (officiell video)



Chris Garneau - We don't try (Live)

 

Väl mött från er nya favorit.... Henrik

Hur ofta får man egentligen chansen att säga "Du, jag vet ett bra band från Belgien" och verkligen kunna stå för det? Inte alltför ofta va? Men det är Precis vad jag tänker gå ut och säga till er trogna Minrymd läsare. De heter Das Pop och precis som bandnamnet utlovar så spelar de.... pop! För er som inte kan tyska så betyder bandnamnet lite halvtaskigt översatt "detta är pop".

De blev kända på allvar 1998 genom något så osexigt som en tävlig i musik. Direkt efter detta så var det inte några större problem för dem att få skivkontrakt, men trots detta så valde de att först spela in en självständig skiva A Different Beat med pengarna de vunnit.

1999 så skrev de på för skivbolaget Play it again Sam för att sedan 2000 påbörja sitt andra album med producenten Phil Vinall, som jobbat med både The auteurs och Placebo. Därefter har de sedan släppt en hel del album och bytt skivbolag, men för tillfället håller de på att spela in ett album för Sony BMG.

Det album som jag har valt att fokusera på heter The Human Thing och är briljant. Man skulle kunna dra många paralleller till alla möjliga årtionden, men i slutändan så är det helt enkelt pop och bra sådan. Men om man nu ska "namedroppa" någon influens så är det första bandet som dyker upp i mitt sjuka huvud The Smiths. Stundvis så påminner både trummorna och gitarrerna väldigt mycket om 80-talet... och då pratar vi bra 80-tal! Jag tackar sällan nej till stråkar heller så det gör bara det hela ännu mer underbart!

Nu har ju jag faktiskt gett er alla möjligheten att kunna säga "Du, jag vet ett bra band från Belgien" och det kan man fan inte värdera i pengar sist jag kollade!

Essentiella låtar från albumet The Human Thing är: You och Neversleeper


Das Pop - You (Officiell video)

 

Over and out från Minrymds senaste nyförvärv...
Henrik

Jag är kär! Bandet heter Johhny Kidd & The Pirates och var aktiva under den första delen av 60-talet. Man hör tydliga influsenser från 50-tals musiken och de spelade, enligt mig, en blandning mellan blues och garagerock.

Det lustiga med Johnny Kidd & The Pirates är att de egentligen aldrig producerade något album, utan bara singlar som sedan släppts som deras greatest hits. 1960 kom deras enda hit shakin' all over som toppade listorna och räknas i stort sett som deras enda "hit", vilket är att underskatta ett fantastiskt band!

Det är en ganska tragisk historia det hela då sångaren Johnny Kidd dog i en bilolycka den 6:e Oktober 1966. Vem vet annars kanske de på ett helt annat sätt kanske hade fått den cred som jag personligen tycker att de förtjänade.

Essentiella låtar som man bör kolla upp är: Shakin all over, Please don't touch, Yes Sir thats my baby och restless. Mitt tips är att ni börjar med dessa låtar och sedan om ni gillar dessa så kan ni ju alltid kolla upp deras greatest hits. Jag är kär! 60 talet lever, åtminstone fortfarande i mitt hjärta!




Over and out
Henrik