Hej och goddag. Kärt barn har många namn men jag brukar bara kallas för E.P och är ny här. Jag hoppas jag kommer kunna tillföra en ansenlig mängd med tips på melodiös melankolisk indiepop till denna site. Därför tänkte jag idag tipsa om bandet Eels som nu är på tour och faktiskt så sent som 23 Februari spelade på Kungliga Teatern i Köpenhamn. Nåväl..

Mark Oliver Everett a.k.a "E" signade 1991 kontrakt med Polydor Records där han senare kom att släppa 2 plattor varav A man called E 1992 och Broken Toy Shop 1993 som soloartist. E fortsatte därefter att utveckla sin musik och började ett nytt projekt med trummisen Butch (Jonathan Norton) & basisten Tommy Walters. Detta medförde att "E" behövde några extra bokstäver och skapade bandet Eels.
Bandets första platta släpptes Beautiful Freak (1996) och singeln Novacaine for the soul blev nominerad till flera MTV awards.
De nästkommande åren skulle bli extremt jobbiga för E vilket också märks på skivan Electro-Shock Blues (1998).
Vid 19 års ålder hittar E sin far död. Hans syster Elizabeth tar självmord 1996 och hans mor insjuknar i lungcancer. Det var E's hela familj. E skriver och spelar sedan in en ny platta som blir klar redan 6 månader efter Electro-Shock Blues. Skivan Dasies of the Galaxy släpps dock inte förräns år 2000 och tar över där förra skivan slutar. E bestämmer sig för att försöka hitta vägen tillbaka igen. Skivan beskrivs av den legendariska producenten Lenny Waronker som "en trevlig promenad i parken där man då och då blir biten av en orm".
R.E.M.'s Peter Buck, gästspelar även på skivan och har skrivit låten Estate Sale tillsammans med E.
Mr. E's Beautiful Blues som på skivan var ett gömt spår blir första singeln och blir en internationell hit. Den finns bland annat med i Filmen Roadtrip med Tom Green.
I början av 2001 släpps Souljacker. Under inspelning av Electro-Shock Blues tar E ett break på ett meditations center i södra Carlifornien. Souljacker kommer att inspireras av en historia E då får höra om en seriemördare i Carlifornien som hävdar att han bara inte tar livet på de han mördar utan även deras själ.


Inlägget är under konstruktion. Men jag lägger upp det nu för annars glömmer jag bort det.

Det kommer bli stort. Den 19 juli står denna fantastiska artist - tillika en av mina favoriter på lo-fi-himlen - på Sticky Fingers scen i Göteborg. Hans låtar har tolkats av hur många större artister som helst - Eddie Vedder, Pj Harvey, Bright Eyes och många fler, medan han själv bor hemma hos sina föräldrar och slukar Mountain Dew samt röker enorma mängder av cigaretter. Men kulten kring Daniel Johnston lever och frodas, inte minst sedan den underbara dokumentären The Devil And Daniel Johnston, som gav världen en ny syn på detta låtskrivargeni.
Så stäm ur era gitarrer, rök ett paket cigaretter och njut av den själsliga resa han bjuder på.
Min Daniel Johnston.

Daniel Johnston - True love will find you in the end



Ta hand om er! /Andreas

9 April 2008 släpptes Vapnets senaste och tredje platta. Skivan heter Döda Fallet och är den första studioinspelade skivan som Vapnet släpper. Jag har ärligt talat inte hunnit lyssna speciellt mycket på Döda Fallet men av singeln att döma är detta lika good shit som deras föregående EP's och skivor.

Den här bloggen har haft allt för få inlägg med musik som var stor på det ljuva 80 talet. Därör är det på sin plats att jag bjuder på ett litet inlägg om just musik från 80 talet.

Det jag tänkte bjuda på är en fantastisk video till en lika fantastisk låt. Nämnligen Devos Whip it. Hade inte tänkt förstöra upplevelsen av denna låt med en massa tråkig fakta så vasågoda och njut.

// Per

Det verkar råda någon slags överproduktivitet hos världens djärva, fantastiska och nyskapande musiker. MinRymds senaste heta tips är Montrealska Plants and Animals som nyss släppt skivan Parc Avenue, som är en kavalkad i sköna låtar som inte är rädda för att mixa influenser både från höger och vänster, blanda allt i en bunke samt tillsätta salt för att skapa en gourmeskiva för musikälskare.

Länktips:
Plants and Animals på myspace

Minrymd förutspår att The Social Service kommer bli den nya indiehypen. Det skotts-svenska bandet, producerade delvis av Gustaf Spetz från Eskju Divine är onekligen bra som få, så spring iväg till deras avdelning på den amerikanska motsvarigheten till minrymd omedelbums och bli råcharmad!

"Vi vill ha konst, inte kontorslandskap"

Länktips:
The Social Serivce på myspace

Yes. Someone Still Loves you, Boris Yeltsin har varit i studion och spelat in nya skivan Pershing (som följer upp indiepoprockmästervärket Broom) som inte riktigt verkar ha kommit ut till försäljning än. Men självklart har Min Rymds snokande näsor hittat något och kan meddela att ingen kommer bli besviken när den väl kommer.

För er som inte vet är Someone Still Loves you, Boris Jeltsin indiepopbandet som förutom att ha ett av indievärldens coolaste bandnamn också ett band som vågar blanda härligt melodiös fiolsockerpop med lagomt rockiga indiegitarrer. Kolla alltså in Broom omedelbums om du inte redan gjort så, och spring iväg till deras myspace och lyssna på några alster från nya skivan.

The Clinic - The Witch från nya skivan Do It. Som (som vanligt) är bra somfan om man gillar brittisk art-rock.



Fleet Foxes nya skiva Ragged Wood, som på ett galet bra sätt följer upp den (enligt mig) inte riktigt lika fulländade EP:n Sun Giant.

Radar Bros. nya skiva Auditorium som fortsätter bandets sköna lite melankoliska stil.



(Vem kan föresten undgå att älska textraden "Fat cops make bigger targets"?)

Ash Wednesday heter Elvis Perkins första skiva, som varit under arbete sedan 2002. Texterna och musiken är smått fantastiskt, och behandlar främst två tragiska händelser i Perkins liv. Dels när hans far dog i AIDS och dels när hans mor dog i ett av de planen som kraschade in i World Trade Center.

Elvis Perkins - All the Night Without Love


Länktips:
Elvis Perkins på MySpace

Senaste bra (Vampire Weekend - A punk):



Senaste gamla (á 2007) bra musiken som man precis kom på att man kanske borde lyssna på (Maritime - Guns of Navarone):



Senaste jättebra gamla musiken (á 1980) man kom på faktiskt är skitbra, egentligen (Ramones - Baby, I Love you):



Liksom, Ramones gör en cover på Ronettes och är producerade av Phil Spector. Kan det bli bättre? Typ, näe.

Sex Pistols i Sverige 1977, till sommaren kommer de alltså tillbaka för att spela på Peace and Love i Borlänge.

Källa: www.peaceandlove.nu

Jag är egentligen inte speciellt mycket för musikvideos. Vet inte riktigt varför men så är det. Men en av dom få videor som jag faktiskt gillar är redan nämnda. The LIbertines What became of the likely lads. Videon är så mycket england och jag tycker verkligen att den förstärker låten precis så som en musikvideo ska göra. Videon är som koffa skrev tidigare regiserad av Mattias Montero som är en fantastisk bra resigör jag kan rekomendera allt han gjort (med undantag för kens-ingenting video). Libertines är för övrigt ett av det bästa banden som finns om ni frågar mig.



Här har ni den. Bjuder även på can´t stand me now som är en fantastiskt bra låt den besktriver verkligen Petes och Karls relation på ett fantastiskt sätt.



Mer om Mattias Montero

http://mattiasmontero.com/

Skrivet av Per

Minrymd vill:

• Främja popmusik skapad med snille, smak och själ.
• Upplysa om ny trevlig popmusik
• Vara din personliga guide längs populärkulturens snåriga stig
• Finna bortglömda musikaliska guldkorn

På minrymd kommer du att finna recensioner, skivtips, låttips, videos och andra kulturella uttrycksformer som vi anser är värda er tid och eftertanke. Vi står för letandet, ni för avnjutandet!

Har du någonting du anser borde uppmärksammas här är du mycket välkommen att kontakta oss per mail på [email protected] så skall vi säkerligen kunna sluta någon form av överenskommelse där alla parter tillfredsställs.

Minrymd är, kort sagt, din nya bästa kompis på det världsomspännande interaktiva datanätet!