Eels
Hej och goddag. Kärt barn har många namn men jag brukar bara kallas för E.P och är ny här. Jag hoppas jag kommer kunna tillföra en ansenlig mängd med tips på melodiös melankolisk indiepop till denna site. Därför tänkte jag idag tipsa om bandet Eels som nu är på tour och faktiskt så sent som 23 Februari spelade på Kungliga Teatern i Köpenhamn. Nåväl..
Mark Oliver Everett a.k.a "E" signade 1991 kontrakt med Polydor Records där han senare kom att släppa 2 plattor varav A man called E 1992 och Broken Toy Shop 1993 som soloartist. E fortsatte därefter att utveckla sin musik och började ett nytt projekt med trummisen Butch (Jonathan Norton) & basisten Tommy Walters. Detta medförde att "E" behövde några extra bokstäver och skapade bandet Eels.
Bandets första platta släpptes Beautiful Freak (1996) och singeln Novacaine for the soul blev nominerad till flera MTV awards.
De nästkommande åren skulle bli extremt jobbiga för E vilket också märks på skivan Electro-Shock Blues (1998).
Vid 19 års ålder hittar E sin far död. Hans syster Elizabeth tar självmord 1996 och hans mor insjuknar i lungcancer. Det var E's hela familj. E skriver och spelar sedan in en ny platta som blir klar redan 6 månader efter Electro-Shock Blues. Skivan Dasies of the Galaxy släpps dock inte förräns år 2000 och tar över där förra skivan slutar. E bestämmer sig för att försöka hitta vägen tillbaka igen. Skivan beskrivs av den legendariska producenten Lenny Waronker som "en trevlig promenad i parken där man då och då blir biten av en orm".
R.E.M.'s Peter Buck, gästspelar även på skivan och har skrivit låten Estate Sale tillsammans med E.
Mr. E's Beautiful Blues som på skivan var ett gömt spår blir första singeln och blir en internationell hit. Den finns bland annat med i Filmen Roadtrip med Tom Green.
I början av 2001 släpps Souljacker. Under inspelning av Electro-Shock Blues tar E ett break på ett meditations center i södra Carlifornien. Souljacker kommer att inspireras av en historia E då får höra om en seriemördare i Carlifornien som hävdar att han bara inte tar livet på de han mördar utan även deras själ.
Inlägget är under konstruktion. Men jag lägger upp det nu för annars glömmer jag bort det.
Mark Oliver Everett a.k.a "E" signade 1991 kontrakt med Polydor Records där han senare kom att släppa 2 plattor varav A man called E 1992 och Broken Toy Shop 1993 som soloartist. E fortsatte därefter att utveckla sin musik och började ett nytt projekt med trummisen Butch (Jonathan Norton) & basisten Tommy Walters. Detta medförde att "E" behövde några extra bokstäver och skapade bandet Eels.
Bandets första platta släpptes Beautiful Freak (1996) och singeln Novacaine for the soul blev nominerad till flera MTV awards.
De nästkommande åren skulle bli extremt jobbiga för E vilket också märks på skivan Electro-Shock Blues (1998).
Vid 19 års ålder hittar E sin far död. Hans syster Elizabeth tar självmord 1996 och hans mor insjuknar i lungcancer. Det var E's hela familj. E skriver och spelar sedan in en ny platta som blir klar redan 6 månader efter Electro-Shock Blues. Skivan Dasies of the Galaxy släpps dock inte förräns år 2000 och tar över där förra skivan slutar. E bestämmer sig för att försöka hitta vägen tillbaka igen. Skivan beskrivs av den legendariska producenten Lenny Waronker som "en trevlig promenad i parken där man då och då blir biten av en orm".
R.E.M.'s Peter Buck, gästspelar även på skivan och har skrivit låten Estate Sale tillsammans med E.
Mr. E's Beautiful Blues som på skivan var ett gömt spår blir första singeln och blir en internationell hit. Den finns bland annat med i Filmen Roadtrip med Tom Green.
I början av 2001 släpps Souljacker. Under inspelning av Electro-Shock Blues tar E ett break på ett meditations center i södra Carlifornien. Souljacker kommer att inspireras av en historia E då får höra om en seriemördare i Carlifornien som hävdar att han bara inte tar livet på de han mördar utan även deras själ.
Inlägget är under konstruktion. Men jag lägger upp det nu för annars glömmer jag bort det.
Kommentarer
Postat av: Oskar
Ett välkomponerat inlägg Erik!
Trackback
