Jag lovade mig själv att skriva lite om Siesta-festivalen här. Nu efter tre veckor får jag tummarna loss.
Hade inte tänkt dra en recension om festivalen utan mer uppmärksamma er om två band som jag själv såg för första gången live och tack vare Siesta börjat lyssna på.

Det första bandet är Sunset Rubdown. Det hela började som ett soloprojekt för Spencer Krug som är medlem i bla Wolf Parade. Med ytterligare tre medlemmar skulle han bilda kvartetten som kommer från Montreal, Kanada.
Det har givits ut ett album med enbart Spencer Krug och en EP och två album med hela bandet. Det senaste albumet Random spirit lover som gavs ut hösten 2007 har hyllats av flera kritiker. Det är inte förräns nu som jag kan hålla med om det. Där finns många långa (de flesta över fyra minuter) bra låtar. Ibland kan jag tycka att låtar kan bli för långa, men så är inte fallet. Det händer så mycket instrumentalt så man nästan kan få en helt ny låt efter två minuter. Tack Siesta!





Det andra bandet är Lukestar. Det är här mitt sanna Mew-fan inom mig kommer fram. Vem kan inte älska denna typ av rock? Detta är ett norskt band som efter Siesta-spelningen vill flytta till Sverige. De har redan flyttat till mitt hjärta. Ni märker att jag är lite svag för det här.
Den starkaste likheten med Mew är falsetten i låtarna. Det finns få som kan ta den lika bra som Jonas Bjerre och sångaren i Lukestar. De har givit ut två album. Även här är det senaste, Lake Toba, som jag har lyssnat mest på.




Lyssna på dem för bövelen!

Grattis på födelsedagen EP!

/Sara