- Danskung?
- Casablancas?
- Nääää!
"11th Dimension" svänger enligt mig, men Casablancas verkar inte riktigt veta hur man ska röra sig. Håller med Pitchfork - Jules might want to bring his mic stand back. 

Ok, nu är den ute, solodebuten. Efter ett par lyssningar låter det helt okej.
Luger utannonserar konserter:

30 nov - Köpenhamn, Vega
1 dec - Stockholm, Göta Källare

Best Coast - "Sun Was High (So Was I)" (Tror inte jag tipsat om dem innan?)

Okristet tidigt i lördags begav jag mig till Arboga mha X2000 för att spendera min helg med likasinnade MoKSare. Gänget på uppskattningsvis 50 personer var både från olika föreningar och från MoKS distriktstyrelser. I alla fall, där var två snubbar från Luleå. Den ene hade blondt lockigt hår.
Jag tänkte: "Hey! Han ser nästan lite ut som en Teglundare. Men vänta! De är väl från Luleå?" 
Folk som känner mig vet att jag är läskigt bra på att känna igen folk.
I detta fall handlade det om att jag gick steget längre, att känna igen en bror som jag aldrig ens sett eller träffat. Kunde jag ha så rätt?
Jag drog kommentaren "Men Luleå säger du. Så då vet du vilka Park Hotell är?"
Blonde luleåkillen: "Shooupp! Min bror på gitarr."
I KNEW IT!
Jag älskar att ha rätt.

Den äldre Teglund, Anders, kan man hitta i bla Cult of Luna, ibland höra honom i P3 på t.ex. Fördomsprofil - Musik eller också läsa hans krönikor i Groove.
Mellan-Teglund hittar man då i Park Hotell på gitarr.
Lill-Teglund hittar man i MoKS - Norra.

I give you Park Hotell på Spotify.

P.S Shooupp, ett Jari Haapalainen-band.

2005-2006 hade jag min Arctic Monkeys-tid.
Jag tom skickade ett personligt mail (istället för att bara fylla i önskeformuläret) till Roskilde-festivalen och bad dem tänka extra på Alex Turner & co.
Några månader senare stod jag framför datorn och tjöt. De skulle komma.
Så söndagen på festivalen '06 sprang jag, syrran, Felicia och Catharina från Arctic Monkeys till The Strokes till Franz Ferdinand.
Vilket år! I våra ögon.
Arctic Monkeys var riktigt jävla bra. Så bra så att festivalen beslöt sig för att fixa dem till nästa år också. Denna gång på största scenen. Vad hände på det året? Ett ord beskriver väl det ganska så bra; storhetsvansinne.
Arctic Monkeys hade gått och blivit kaxiga, på riktigt. Nej, den spelningen vill jag helst glömma. 
"Whatever People Say I Am, That's What I'm Not" kommer vara en del av mitt soundtrack från sista tiden av gymnasiet och kommer därför alltid vara ett väldigt speciellt album. Men de andra två (och kommande?) känner jag inget speciellt för faktiskt. Där är väl några bra låtar.
Äh, man har sina perioder. Men det är lite synd när jag vet hur jäkla glad jag blev när "I Bet You Look Good on the Dancefloor" spelades på just dansgolvet och jag skrek ut hela texten tillsammans med syrran och Felicia på The Tivoli i Helsingborg.

Detta inlägget kom till pga deras nya musikvideo. Jag såg det på Way Out West och jag såg det även i videon. Alex Turner's ögon. Han har inte bara gått och blivit kaxig, han har gått och blivit sjukt läskig. Är han ett geni eller har han bara blivit av med lite för många hjärnceller?

Arctic Monkeys - "Cornerstone"

Kära läsare, ni vet hur jag väntat på Neon Indian's debut.
Today's the day!

Här kan ni se Pitchfork's Marc Hogan snabbt recensera albumet för ABC. 

Som jag skrev tidigare var det ju meningen att jag skulle lyssna på gammal musik denna vecka men några undantag måste få förekomma.

Uppdatering För er som inte redan fickat plattan så fick jag nyss reda på att debuten finns på Spotify. Nu jävlar börjar det hända grejer alltså!

Just nu ska jag försöka att ta tag i den där gamla musiken som jag är så dåligt inlyssnad på.
Nu snackar jag alltså klassikerna.
Jag menar hur pinsamt är det inte när man glömmer vad den fjärde i Beatles heter. Ganska pinsamt. Det var George Harrison jag glömde för övrigt.
Så det kommer bli lite Beatles, Neil Young och Bob Dylan denna veckan. Jag vill dock påpeka att jag har ju lyssnat lite på dem innan. Men aldrig den där en-hel-skiva-igenom-och-analysera-lyssningen.  
Sen måste jag ju givetvis tentaplugga också. MERDE!

Appropå merde. En låt som jag fullkomligt älskar att dansa full till är den här:

The Plan - Mon amour
(Trots att den kom ut 2001 har jag inte lyssnat sönder den, och tur är väl det)

Track listing:

1."Satellite Skin" – 3:58
2. "Guilty Cocker Spaniels" – 3:59
3. "Autumn Beds" – 3:42
4. "The Whale Song" – 6:07
5. "Perpetual Motion Machine" – 3:11
6. "History Sticks to Your Feet" – 3:55
7. "King Rat" – 5:30
8. "I've Got It All (Most)" – 3:10

P.S.1 Om ni inte visste det sedan innan så var det ju Heath Ledger som gjorde musikvideon för "King Rat" (nästan hela i alla fall innan han dog)

P.S.2 Jag äger ett fint foto med Isaac Brock i mitten mellan två glada tvillingsystrar. (Ja, jag var tvungen)

Spotify

Det är ingen underdrift att säga att jag har lyssnat sönder Midnight Juggernauts förra album Dystopia.
Ett tag kändes det som jag bara skiftade mellan dem, Cut Copy och Late of the Pier.
Och nu är de tillbaka!
Men jag vet inte, senaste singeln känns sådär i jämförelse faktiskt.
Hmm, vi får väl se efter fler lyssningar.

Midnight Juggernauts - This New Technology

Jag måste ju ändå erkänna trots att jag inte konfirmerat mig så är det är något speciellt med kyrkor.
Och för er som inte gillar Grizzly Bear så är det bara till att vänja er vid att jag älskar dem.

I veckan hände det något som gjorde att jag kunde lyssna ännu mer på Washed Out aka Ernest Greene än vad jag tidigare har kunnat göra.
Lista ut vad som hände själva!


Washed Out - Feel it all Around